Stenberg, Karin
Stenberg, Karin (suom. ver.)
Stenberg, Karin
Karin Stenberg (1884 1969) var samekvinna från Araksuolo, Västra Kikkejaurs sameby, Arvidsjaurs kn., Norrbottens län, som under hela sitt liv arbetade för den skogssamiska kulturen. Redan som barn såg hon de svårigheter som samerna levde under och beslutade sig för att söka utbildning. De samiska näringarna mötte motstånd från de bofasta, som klagade över renarnas skador på åkrar och skogar.
Hon blev småskollärarinna 1904 och förblev i detta yrke under fyrtio år, samtidigt som hon arbetade för större förståelse från myndigheternas sida. Hon hade tidigt kontakt med riksdag och riksdagsmän (Carl Lindhagen), med länsstyrelse och landshövdingar (Bernhard Gärde) och personer vid kulturvårdande myndigheter (Ernst Manker, Hans Beskov). År 1916 var hon med när Arvidsjaurs sameförening grundades, den första i Norrbottens län. På 1920-talet tog hon initiativ till en liten skrift med titeln Dat Läh Mijen Sidud (Detta är vår vilja), i vilken hon visar på skogssamernas svåra situation. Vid flera tillfällen under de kommande årtiondena arbetade hon enträdet för bevarandet av Lappstan, samerna kyrkstad i Arvidsjaur, som hotades av kommunens planer. Lappstan var en viktig samlingsplats för områdets samer. Karin Stenberg tilldelades för sina insatser Kungliga Patriotiska Sällskapets medalj, Olof Högbergs plakett i guld, Nordiska museets utmärkelse som kallas Artur Hazelius minnesplakett i silver, Svenska slöjdföreningens medalj och Vasaorden, första klassen. När hon 1960 fick hederspris av Svensk Damtidnings Akademi, hette en av motiveringarna att hon var en godhjärtad människa som ömmar för andras väl .
