Lulesamiska: aktuella förhållanden
Luulajansaame: nykytilanne
Lule Saami Language: Present situation
Those who speak the language fluently, i.e. older people, are dying out and the transferring of language from parents and grandparents to children and grandchildren has diminished markedly in recent years. Over recent decades, migration, due to a lack of jobs, to the regions outside the central Saami area and the increased number of cross-ethnic marriages have had a negative effect on the mediation of the language to new generations.
There are parents who want their children to learn Lule Saami, although they themselves only understand it to varying degrees or do not speak it. These parents view is that Lule Saami is an important mark of identity which unifies the group within a social community. Fewer children learn Saami in the first instance in their homes, which was common until the 1960 s. All adult Lule Saami people have either a command of Lule Saami combined with the majority language of the region, i.e. Norwegian or Swedish, or they only speak one of the majority languages.
Lule Saami is rarely used in a public context. Special programming in the Lule Saami language is broadcast for 20 minutes a week in Sweden, and for 40 minutes a week in Norway. Some of the programming content from the Norwegian side is also broadcast in Sweden and vice versa. Furthermore, there are sporadic inserts in Lule Saami on the Northern Saami radio broadcasts in which interviewees speak Lule Saami. The television news broadcasts that commenced in Norway and Sweden in 2001 are in North Saami, with occasional Lule Saami inserts, broadcast for the same reasons as the Lule Saami inserts in the Northern Saami radio broadcasts.(Radio, TV)
The Swedish Church sometimes holds services entirely or partly in Lule Saami, mainly in Jokkmokk. In Sweden, christenings, marriages and even funeral services are held in Lule Saami provided priests who know the language are available. The Lule Saami sections of the ceremonies in the Norwegian church are mainly limited to occasional text readings, hymns and prayers. In the area around Tysfjord, on the other hand, there are some Laestadian Lutheran congregations that either have Lule Saami as their main language or have interpretations of the sermons into Lule Saami.
In terms of numbers of participants, the Saami Villages annual meetings are among the largest of the most genuinely Saami meetings held. The Sirges, Jåhkågasska and Duorbun annual meetings are conducted mainly in Swedish. The Unna Tjerusj annual meetings are conducted mainly in the Saami language.
The Saami Parliaments (Sameting) in Norway and Sweden have representatives who handle issues pertaining to the Lule Saami language. At the plenary meeting of the Swedish Sameting, occasional interpretation into Lule Saami is provided. Many of the representatives are not familiar with the Saami languages and those who do have a command of Lule Saami often speak Swedish. There is very little experience of using Saami at these occasions, and some people maintain that there is also a lack of terminology needed in such contexts. At the plenary meetings of the Norwegian Sameting, the languages used are North Saami and Norwegian and even the participants who have Lule Saami as their mother tongue speak a language which is more reminiscent of North Saami, rather than Lule-Saami. There are representatives for the Lule Saami language on theSámi Giellalávdegoddi, the Saami Language Committee. Language legislation has existed in Sweden as of the year 2000.
Few authors write novels, short-stories and poetry in Lule Saami. One of the reasons is that many have not been able to learn to read and write the language in school. Another reason is that it is generally difficult to reach a larger public through literature written in a minority language. Stig Riemmbe Gælok from Norway is the most prolific author and has mainly written poetry. His first collection of poems, O, Oarjjevuodna (Hellemofjorden), was published in 1983. The first novel in Lule Saami, Tjaktjalasta (Autumn leaves), was written by Lars Matto Tuolja. Tuolja s sister, Sigga Tuolja-Sandström, has written several books, including: Ja jage gållin (And the Years Went By), Máno niejdda (The Moon s Daughter) and Soldottern, Biejveniejdda (The Sun s Daughter). A young Lule Saami, Gøran Andersen, has recently written a short novel called Stuorlådde (The Large Bird). Mikal Urheim has written the children s book Gålmmå giehto, the content of which is the familiar everyday lives of the children who live in the northern Norwegian fjords. Urheim has been a teacher and is best known for his efforts for the preservation and development of his mother tongue and his culture in Norway. (Literature)
Between 1976 and 2002 some 150 books were published in Lule Saami. Most of these are used in language teaching. The first writers to write teaching material in Lule Saami for younger children in schools were Maria Kitok and Susanna Kitok-Lindberg. These days most of the books that are published for school teaching are translations. However, some books, for instance, Jåvvå, written by Gun Aira and Ingegerd Vannar, Biehtár ja Duommá jávren stulliba and Biehtár ja Duommá háhkabivdon, written by Stig Riemmbe Gælok, are written in the original Lule Saami. During the years 1998 to 2001, almost all the publishing of books in only Lule Saami took place in Norway, with the exception of an experimental translation of the New Testament (Ådå Testamennta: ÅT-2000). ÅT-2000 has the largest continuous body of text of all published books and will most likely have a great impact on the normalisation of the written language. A hymn book with Lule Saami hymns and a book of the Gospels are underway and the final version of the ÅT-2000 was published in 2003. This continues a long-standing tradition of providing Christian literature in Saami languages.
Nils Eric Spiik was a well-known language and culture activist who was a teacher head teacher of the Saami School in Jokkmokk. He wrote a grammar book (second edition in 1989) and a preliminary edition of a dictionary which was published a few years after his death in 1990. Other well-known names in Lule language work are Kurt Tore Andersen, Samuel Gælok, Anders Kintel, Susanna Angéus Kuoljok, Kåre Tjihkkom and Karin Tuolja. They have written teaching material and other books. These writers, as well as others, have also translated texts ofvarious types into Lule Saami. During the years 2000 and 2001 there was a collaboration project between Árran - the Lule Saami Centre in Norway, the Swedish Saami Education Centre and Educational Radio in Sweden which has resulted in the Lule Saami textbooks for beginners Sámásta 1 and 2. Apart from course and exercise books written by Anders Nystø and Sigmund Johnsen, the course package also includes a radio programme and website with exercises.However, there is today a lack of modern dictionaries from both Norwegian and Swedish into Lule Saami and vice versa on sale in shops.
An import channel for the dissemination of information for people working with language and others interested in current language issues, new literature and new teaching material in Norwegian, Swedish and Saami, is the Internet. The best example of such a service is SameNet, developed by the Saami Centre for Education in Jokkmokk.
No Saami-language publications are published on the Swedish side. In the Saami-owned publication Samefolket, which is published monthly and Sáminuorra, a young peoples magazine which over recent years has only been published three to four times a year, Swedish is the main language, and there are only a few inserts in Lule Sami. In Norway, there are a few Saami-language publications that are published acouple of times a week. The language in these is North Saami with occasional inserts in Lule Saami.
Lule Saami: Child welfare and education,
Lule Saami Language
Lulesamiska: aktuella förhållanden
Lulesamiska: aktuella förhållanden De som talar språket flytande, d.v.s. de äldre, faller ifrån och överföringen av språket från föräldrar och far- och morföräldrar till barn och barnbarn har under senare år minskat markant. Migrationen under de senaste decennierna till regioner utanför det samiska centralområdet på grund av arbetsbrist samt också det ökade antalet familjebildningar över etniska gränser har haft en negativ effekt på förmedlandet av språket till nya generationer.
Det finns föräldrar som vill att deras barn ska lära sig lulesamiska trots att de själva inte talar men i varierande grad förstår språket. De menar att lulesamiskan är en viktig identitetsmarkör och håller samman gruppen i en social gemenskap. Ett mindre antal barn lär sig samiska i första hand i hemmet, ett förhållande som var vanlig ända till 1960-talet. Alla vuxna lulesamer behärskar också eller endast det omgivande majoritetsspråket, d.v.s. norska eller svenska.
I offentliga sammanhang är det inte så ofta som lulesamiskan används. I Sameradion sänds i Sverige särskilda program på lulesamiska 20 minuter i veckan, i Norge 40 minuter i veckan. En del av innehållet i programmen från norsk sida sänds också i Sverige och det omvända förhållandet gäller för program från svensk sida. Dessutom förekommer sporadiska inslag på lulesamiska i de nordsamiska radiosändningarna p.g.a. att den intervjuade talar lulesamiska. De TV-nyheter (TV ) som började sändas över Norge och Sverige år 2001 är på nordsamiska, någon gång med lulesamiska inslag av samma skäl som i de nordsamiska radiosändningarna.
I Svenska kyrkan förekommer gudstjänster helt eller delvis på lulesamiska, framför allt i Jokkmokk. I Sverige sker även dop, vigslar och begravningsgudstjänster på lulesamiska i mån av tillgång på präster som kan språket. I Norge är de lulesamiska inslagen i den norska kyrkans förrättningar mestadels begränsade till enstaka textläsningar, psalmsång och bön. I området kring Tysfjorden förekommer däremot læstadianska samlingar där huvudspråket är lulesamiska eller också sker tolkning av predikningar till lulesamiska. Samebyarnas årsmöten är av större möten bland de mest genuint samiska vad gäller deltagare. Vid Sirges, Jåhkågasskas och Duorbuns årsmöten används mest svenska. Vid Unna Tjerusj årsmöten används mestadels samiska.
Sametingen (Sametinget, Sámediggi) i Norge och Sverige har tjänstemän som arbetar med lulesamiska språkfrågor. Vid det svenska sametingets plenummöten finns sporadisk tolkning till och från lulesamiska. Många av ledamöterna kan inte samiska och de ledamöter som behärskar lulesamiska talar oftast svenska. Vanan att använda samiska vid sådana tillfällen är liten och en del menar att det saknas termer som behövs i dessa sammanhang. Vid det norska sametingets plenummöten är språken nordsamiska och norska, och även de som harlulesamiska som modersmål talar ett språk som snarare kan betecknas som nordsamiska än lulesamiska. I den samiska språknämnden, Sámi Giellalávdegoddi, finns representanter för det lulesamiska språket.
Sedan år 2000 har en språklag funnits i Sverige. Den norska språklagen för samiska omfattar inte någon kommun med lulesamisktalande bosättning. Det är för tidigt att i Sverige kunna urskilja effekterna av språklagstiftningen. Det synes emellertid som om enskilda samer hittills ytterst begränsat utnyttjat den rätt som språklagen ger. Elenius & Ekenbergs rapport Minoritetsspråk och myndighetskontakt bekräftar det antagandet. Man kan dock inte bortse ifrån att språklagen och uttalanden som gjorts av företrädare för riksdag och regering har en positiv och statushöjande effekt på språket genom att de visar såväl majoritetsspråksbefolkningen som minoritetsspråksbefolkningen att samiska inte är ett informellt språk som minoritetsspråkstalare endast använder sinsemellan.
Få författare skriver romaner, noveller och poesi på lulesamiska. En av anledningarna är att många inte har fått lära sig att läsa och skriva språket i skolan, en annan att minoritetslitteratur generellt har svårt att nå en stor grupp människor. Stig Riemmbe Gælok från norsk sida är den mest produktiva skönlitterära författaren och har främst skrivit poesi. Hans första diktsamling, O, Oarjjevuodna (Hellemofjorden), kom ut 1983. Den första romanen på lulesamiska, Tjaktjalasta (Höstlöv), skrevs av Lars Matto Tuolja. Hans syster Sigga Tuolja-Sandström har skrivit flera böcker, bl.a. Ja jage gållin (Och åren gick), Máno niejdda (Månens dotter) och Soldottern, Biejveniejdda. En ung lulesame, Gøran Andersen, har nyligen skrivit en kortroman Stuorlådde (Storfågeln). Mikal Urheim har skrivit barnboken Gålmmå giehto, vars innehåll är vardagsnära för barnen som bor kring de nordnorska fjordarna. Urheim har varit lärare och är mest känd för sina insatser för bevarandet och utvecklandet av sitt modersmål och sin kultur på norsk sida. (Litteratur)
Fr.o.m. 1976 t.o.m. 2002 har ca 150 böcker kommit ut på lulesamiska., varav de flesta används i språkundervisningen (undervisning, läromedel). De första som skrev läromaterial på lulesamiska för de yngre barnen i skolan var Maria Kitok och Susanna Kitok-Lindberg. Numera är de flesta böcker som kommer ut för skolundervisning översättningar. I några barnböcker t.ex. Jåvvå, skriven av Gun Aira och Ingegerd Vannar, Biehtár ja Duommá jávren stulliba och Biehtár ja Duommá háhkabivdon, skrivna av Stig Riemmbe Gælok, är dock originalspråket lulesamiska. Under åren 1998-2001 har nästan all utgivning av böcker med enbart lulesamisk text skett i Norge med undantag av en provöversättning av Nya testamentet (ÅT 2000). ÅT 2000 har den största sammanhängande textmassan av alla utgivna böcker och kommer förmodligen att ha stor betydelse för normeringen av skriftspråket. En psalmbok med lulesamiska psalmer och en evangeliebok är under utarbetande och den slutgiltiga versionen av ÅT 2000 beräknas utkomma år 2003. Härigenom fortsätter en lång tradition att tillhandahålla kristen litteratur på samiska.
En känd språk- och kulturarbetare var läraren vid sameskolan (sameskol) i Jokkmokk samt sameskolchefen Nils Eric Spiik som skrivit en grammatik (2:a uppl. 1989) och en ordbok i preliminär utgåva, som kom ut några år efter hans död 1990. Andra kända namn i det lulesamiska språkarbetet är Kurt Tore Andersen, Samuel Gælok, Anders Kintel, Susanna Angéus Kuoljok, Kåre Tjihkkom och Karin Tuolja. De har bl.a. skrivit läromedel och andra böcker. De, men även andra, har översatt texter av skilda slag till lulesamiska. Under åren 2000-2001 har ett samarbetsprojekt mellan Árran, lulesamiskt centrum i Norge, Samernas utbildningscentrum och Utbildningsradion i Sverige resulterat i Sámásta 1 och 2, avsedda för nybörjarinlärning. Förutom kursbok och övningsbok, författade av Anders Nystø och Sigmund Johnsen, ingår i kurspaketet radioprogram och webbplats med bl.a. övningar. I dag saknas dock i handeln moderna ordböcker både från norska och svenska till lulesamiska och omvänt.
En viktig kanal för spridning av information till språkarbetare och andra intresserade om aktuella språkfrågor, ny litteratur och nya läromedel både på norska och svenska och samiska är datornätet. Det främsta exemplet är SameNet utvecklat vid Samernas utbildningscentrum i Jokkmokk.
På svensk sida utges inga samiskspråkiga tidningar. I den samiskägda tidningen Samefolket, som kommer ut en gång i månaden, och Sáminuorra, en ungdomstidning som under de senaste åren kommit ut 3-4 gånger om året är språket svenska med enstaka inslag på lulesamiska. På norsk sida finns några samiskspråkiga tidningar som kommer ut ett par gånger i veckan. Språket i dessa är nordsamiska med enstaka inslag på lulesamiska.
Árran, det lulesamiska centrumet i Drag, publicerar sedan 1999 en populärvetenskaplig tidskrift, Bårjås. Några artiklar är skrivna på lulesamiska och artiklar på norska eller svenska har en sammanfattning på lulesamiska. Árran är f.ö. den enda institution där huvudspråket är lulesamiska. Ájtte Svenskt Fjäll- och Samemuseum och i mindre omfattning Silvermuseet i Arjeplog producerar texter på lulesamiska, framförallt till utställningar.
Not Om inte annat anges, avser aktuella uppgifter förhållanden år 2002. Bergsland, Sammallahti 1998 24 25.
Litteratur och andra källor:
Andersen 2002
Angéus 2003 2002
Elenius, Ekenberg, 2002.
Kitok, Kitok-Lindberg, 1983.
Nystø, Johnsen 2000, 2001.
Riemmbe Gælok 1993, 2002.
Spiik, 1989, 1994
Sameskolstyrelsen 1994
Tuolja 1987
Tuolja-Sandström 1989, 1995, 1995b.
Urheim 1988
Grunnskolens Informationssystem på Internett
Skolverkets hemsida
