Saami literature
Saamelaiskirjallisuus
Saami literature
Samisk litteratur
De tidigaste verken på samiska är översättningar av religiös litteratur. "ABC-Book på Lappesko Tungomål", som också är en katekes, utkom 1619. Den tradition som jojkningen förmedlat har spelat stor roll för samernas samlade litterära kvarlåtenskap, alltifrån samestudenten Olof Sirmas jojkar i Schefferus Lapponia (1673) till de moderna nyskaparna av samisk poesi. Samiska folksagor och sägner finns rikt dokumenterade i Just. Qvigstads "Lappiske eventyr og sagn" (1-4, 1927-29).
Samerna fick inte förrän in på 1900-talet någon egentlig skriven litteratur. De första individuella bidragen inleddes i Sverige med Johan Turis "Muittalus samiid birra" (Berättelese om samerna, 1910), utgiven på samiska med översättning till danska av Emelie Demant. Sin berättelse hade Turi illustrerat med egna teckningar för att bättre åskådliggöra vad han ville skildra. Ett stycke längre på den vägen gick Nils Nilsson Skum med sitt stora bildvverk "Same sita - lappbyn" (1938). Samtida med Turi är på norsk och finsk sida Matti Aikio och Anders Larsen från Finnmark resp. Pedar Jalvi från Utsjoki.
Till en senare författarkrets hör bl.a. Andreas Labba, Per Idivuoma, Erik Nilsson Mankok, Sara Ranta Rönnluund och Annok Sarri-Nordrå samt poeten Paulus Utsi, av vilka endast Utsi skrev på samiska. Mankok är den förste som kritiskt granskat den samiska vardagen med "renproletärens" ögon ("Mitt lassokoppel, 1962). Nils Aslak Valkeapää (konstnärsnamnet Áilluhas) fick för sitt bild- och diktverk "Beaivi, áhčážan" ("Solen, min far") Nordiska rådets litteraturpris 1991.
