]> 2024-06-13T13:07:08+00:00 Umesamiska 0 0104 ruotsi 2021-12-10T11:32:11Z

2459558.9806829

Umesamiska Umesamiskanär den samiska som har sin utbredning väster om lappmarksgränsen mellan [[Piteälven|Piteälven]] i norr och [[Umeälven|Umeälven]] i söder. I norra delen av [[Arjeplog|Arjeplogs]] kommun talas däremot arjeplogssamiska. Genom det umesamiska området går gränsen mellan Norrbottens och Västerbottens län, som följer Skellefteälven. Samebyar där umesamiska talas eller har talats är fjällsamebyarna Gran och Ran i Sorsele, Umbyn i norra Tärnaby och skogssamebyarna Maskaure i södra Arjeplogs kommun, Östra Kikkejaure, Västra Kikkejaure och Mausjaure i Arvidsjaurs kommun samt [[Malå|Malå]] skogssameby i Malå kommun. Det är nu få samer under sjuttio år som behärskar umesamiska. De flesta finner man idag i Arvidsjaurs och Sorsele kommuner ( Ammarnäs). I Malå är den sista generationen av umesamisktalande nuborta. Umesamiskan bildar ett övergångsområde mellan nordliga och sydliga samska varieteter i Sverige. Ordförrådet liknar mer den nordligare samiskas, även om ord med enbart sydlig spridning även förekommer. Vokalismen har sydlig karaktär, medan konsonantismen har tydliga nordliga motsvarigheter. Vokalerna i tryckstark stavelse (i praktiken vanligen den först stavelsen) påverkas av vokalens längd och uttalskvalitet i den efterföljande stavelsen. Det kallas omljud. Denna vokalväxling beror på vilken av de tre långa vokalerna á, uo eller ie (motsvarande lulesamiska á, o och e) eller de korta a, a eller e (lulesamiska a, u och i) som uppträder i andra stavelsen, t.ex. viessuot leva , vyössan de levde (lulesamiska viessot, viessun). Omljudet finns även norrut men har efterhans allt färre alternativ som växlar. Arjeplogssamiskan visar på denna punkt den största likheten med umesamiskan. Gemensamt för de två varieteterna är även att diftongen -oa- (jfr. lulesamiska goahte kåta ) motsvaras av långt -å- (gåhtie resp. gåhte). Umesamiskan saknar lulesamiskans framåtriktade vokalharmoni, t.ex. dålla resp. dållå eld . En tydlig gräns mot norr har ume- och sydsamiskans förlängning av kort -i- och -u- i udda stavelse, t.ex. guvllat resp. govledh , jfr. lulesamiska gullat höra . Samisk > stadieväxling finns ned till trakten av Umeälven. Den innebär att konsonanter eller konsonantkombinationer (den sk. stamkonsonanten) mellan tryckstark och trycksvag stavelse i ett ord växlar mellan olika alternativ beroende på vilken kasus- eller personform ordet har. I umesamiskan förekommer växlingen i stamkonsonant efter > diftong eller lång vokal i föregående stavelse, t.ex. mánná barn , mánán barnets , men mannat gå , mannuv jag går (lulesamiska mánná, máná, mannat, manáv) Gemensamt för ume- ocharjeplogssamiskan är ett g-, b-, och d-inskott i vissa stamkonsonantkombinationer, t.ex. tjålbmie resp. tjålbme, motsvarande lulesamiska tjoalmme sund . Även växlingen av stamkonsonanten -kt- förenar de två förstnämnda områdena, t.ex. luoktta, luoktan/luokta, men lulesamiska luokta vik , luovta vikens . I vissa centrala delar av de nu nämnda varieteterna har tonande och tonlös dentalspirant (skrivna đ resp. ŧ) bevarats i samma position i orden som i nordsamiskan, t.ex. gijđđa resp. giđđa, jfr. nordsamiska giđđa, men lulesamiska gidá vår . Av den anledningen motsvarar umesamiskas åđđiet och åđđájit i lulesamiska formerna oadet sova och oaddát somna . Trestaviga nomenstammar har i umesamiskan bevarad slutvokal även i nominativ, t.ex. mánátje litet barn (arjeplogs- och lulesamiska mánásj). Kasusändelserna har i umesamiskan bevarats i ursprungligare form än norrut. Böjda former av ordet gåhtie kåta i singularis och pluralis lyder i Arvidsjaur (genitiv) gådien/gådieh, (ackusativ) gådiev/gudijde, (illativ) gåhtáje/gudijde, (inessiv) gådiesne/gudijne, (elativ) gådieste/gudijste, (komitativ) gudijne/gudij och (essiv) gåhtiene. Verbformerna visar mindre olikheter mot nordligare varieteter, om man bortser från omljudet. Personformerna av dahkat göra är i presens och preteritum (singularis): dahkuv/dehkuv, dahkh/dehkh, dahká/dahkij, (dualis) dehken/dahkijmen, dahkabehten/dahkijden, dahkaveägan/dahkijgen, (pluralis) dahkabe/dahkijme, dahkabehte/dahkijde. De sydliga delarna av form- och ljudskicket har tidigare medfört att man har räknat umesamiskan till sydsamiska i vidaste bemärkelse . Däremot tog man mindre hänsyn till stadieväxlingen och det nordligareordförrådet. Umesamiskans karaktär som område för både tydliga nordliga och sydliga drag kräver att varieteten betraktas som ett språkligt övergångsområde. För redovisning av de umesamiska > ortnamnen på allmänna kartor och för att kunna visa varietetens ljud- och formskick på ett konsekvent sätt i andra sammanhang, har en ortografi skapats, som så långt det är möjligt är gemensam med områdene närmast norrut (Arjeplog och Jokkmokk). Förutom dentalspiranten (se ovan) är det vissa vokalljud som motiverar särskilda lösningar, t.ex. diftongerna i udda stavelse: ue, yö, uö, och eä, som inte brukas norrut. I motsats till lule- och nordsamiskan skrivs diftong i trycksvag stavelse med uo och ie (jfr. lulesamiskans o och e). Lulesamiskans u och i (o- och e-vokaler med reducerad kvantitet) i trycksvag stavelse motsvaras i umesamiskan av a resp. e. Skrivningen av långt a-ljud som á och ng-ljud som ŋ är gemensam för alla västliga samiska varieteterutom sydsamiskan. Det första samiska skriftspråket hade umesamiska som grund fram till senare delen av 1800-talet. Det var genom kyrkans verksamhet som samisk [[Samisk litteratur|litteratur]] tillkom under de första århundradena. Bland de viktigaste böckerna för språkutvecklingen var Nya testamentet 1755 och hela Bibeln 1811, i vilka språket närmast var umesamiska. [[Arvidsjaur|Arvidsjaur]] [[Arjeplog|Arjeplog]] [[Calleberg, Axel|Calleberg, Axel]] [[Moosberg, Nils|Moosberg, Nils]] [[Samiska språk|Andra Samiska språk]] Otsikko 102