Fjellner, Anders (engl. ver.)
Fjellner, Anders (suom. ver.)
Fjellner, Anders (engl. ver.)
Fjellner, Anders
Präst, diktare (1795-1876) bördig från samefamilj i Härjedalen. Anders Fjellner blev efter teologiska studier förordnad till lappmarksmissionär inom Jukkasjärvi och Karesuando församlingar. Han lärde sig där nordsamiska och finska och anlitades till och med som tingstolk. Fjellner såg att bristen på kyrkliga böcker på nordsamiska var ett stort problem. Från Norge fick man vissa böcker, t.ex. Nils Vibe Stockfleths Lilla katekes (1837) och Nya testamentet (1849), men finskan hade ställning som den læstadianska väckelsens språk (læstadianism) och därmed även kyrkans språk. Fjellner flyttade 1842 till Suorssá där han fick tjänsten som kyrkoherde. Hans arbete förnordsamiskan avstannade därmed. I Sorsele började Anders Fjellner ägna sig åt diktning. En ungdomsdikt kallad Soldottern visar att de poetiska intentionerna hade funnits länge. Från studietiden i Uppsala hade han brevväxlat med Carl Axel Gottlund, som var ivrade för finsk folkdiktning. Fjellner skrev 1843 en hyllningsdikt till Karl XIV Johan. Den längsta dikten är Solsonens frieri i Jättarna land. Den publicerad på svenska 1849, på samiska med finsk och tysk översättning 1876 genom Otto Donners och Elias Lönnrots förmedling. Fjellner hjälpte Gustav Von Düben med upplysningar om samisk kultur.
