Lappskattefjällsmålet-kiista
Lappskattefjällsmålet-kiista
Lappskattefjällsmålet
Skattefjällsmålet, tvistemål 1966-81 om samisk eller statlig äganderätt till skattefjäll i norra Jämtland, ett av de mest omfattande i svensk historia. Målet behandlade också frågan om det var möjligt att i äldre tider förvärva äganderätt till mark genom att bruka den för renbete, jakt och fiske, frågan om de rättsliga grunderna för statens äganderätt till fjällområdena och frågan om rennäringslagens regler om upplåtelse av jakt- och fiskerättigheter stred mot grundlagen. Upprinnelsen till målet var ursprungligen tveksamheten hos jämtlandssamerna över att de genom den första renbeteslagen 1886 fick ge upp sina skattefjäll dvs enskilt beskattade renbetesmarker i utbyte mot ett kollektivt utnyttjande i lappbyar.
1966 öppnade samebyarna en principrättegång mot staten om bättre rätt till de gamla skattefjällen. Både tingsrätten (1973) och hovrätten (1976) ogillade samernas alla yrkanden, liksom Högsta domstolen (HD) i sin dom 29 jan. 1981. HD:s dom innebär likväl en förstärkning av det rättsliga skyddet för de samiska näringarna renskötsel, jakt och fiske eftersom samerna enligt domstolen har en starkt skyddad "bruksrätt, som regleras av rennäringslagen och är skyddad av grundlagen på samma sätt som äganderätten". HD fastslog också, att renskötselrätten inte är upplåten av staten ("lapprivilegiet") utan står på en egen rättslig grund, nämligen urminnes hävd.
Referenten i HD, justitierådet Bertil Bengtsson, berörde i ett rärskilt yttrande till domen just upplåtelserätten i 1886 års renbeteslagstiftning, som fråntog samerna rätten att till andra upplåta slåtter och bete, jakt och fiske. Rätten att jaga och fiska kan, påpekade han, lika litet som renbetesrätten anses som någon förmån lagstiftaren en gång i tiden givit samerna på skattefjällen, och den innebär inte mer än vad samerna haft anspråk på enligt civilrättsliga regler.
