Lappfattigvård
Lapin köyhäinhoito
Poor relief in Lappland
Lappfattigvård
Lappfattigvård, statsunderstödd social verksamhet bland samerna i Sverige 1851-1980. I Norrbottens och Västerbottens län var lappfattigvården en kommunal angelägenhet, eftersom samerna där var skrivna i de vanliga församlingarna och kommunerna. I det sydsamiska området (Jämtlands län) ombesörjdes vården däremot fram till 1927 av de fristående lappförsamlingarna, medan kommunerna där var befriande från både ansvar och kostnader, eftersom samerna formellt inte var kommuninvånare.
Lappfattigvården utformades i första hand som inackordering av "utfattiga, åldriga, orkeslösa eller sjukliga lappar hos välkända och pålitliga nybyggare". Merparten av statsbidraget gick till Jämtlands län, eftesom bidraget där skulle täcka alla fattigvårdskostnader, medan det i Norr- och Västerbottens län var ett till kommunerans utgifter kompletterande bidrag.
Understöd i hemmet blev emellertid den vanligaste hjälpformen. Bara ett fåtal inackorderades eller togs in på anstalt. I några fall inrättades efter privata initiativ särskilda ålderdomshem för samer.
På 1920-talet ändrades förhållandena också i Jämtlands län så, att fattigvårdslagen skulle gälla fullt ut också där vad samerna beträffar. För att göra övergången lättare medgav 1927 års riksdag ett statsbidrag för att täcka 75% av kommunernas kostnader för i första hand de renskötande samernas hjälpbehov. Bidragsbestämmelserna ändrades ett antal gånger men kvarstod ända fram till 1980.
