Dálvvadis
Dálvvadis (suom. ver.)
Dálvvadis
Dálvvadis ingår som förled i naturnamn i många trakter och skrevs tidigare Talvatis. Väster om Jokkmokk (Jåhkåmåhkke) finns mellan sjöarna Karatj, och Latunjaure, berget Dálvvadisoajvve, Talvatisåive (oajvve berg med rund karaktär ). Samma bergnamn finns också i närheten av samebosättningen Udtjá, Udtja, i samebyn med samma namn. Även vid byn Avaviken, i södra Arvidsjaur och norr om sjön Tjieggelvas, Tjeggelvas, i Arjeplog, finner man detta bergnamn. Sammansättningar med -jávrre sjö , -jávrásj tjärn och -áhpe myr finns i Jokkmokk och på andra håll; de två sistnämnda söder om Bomyrberget vid Vuolleriebme, Vuollerim, där traditionen hävdar att en vinterboplats och marknadsplats skulle ha funnits redan före den som 1605 tillkom i Jokkmokk. Men de mest kända namnen är i alla fall Dálvvadisvárre, Talvatisberget, och Dálvvadisjávrre, Talvatissjön (före uppdämningen en myr med namnet Talvadisape, -áhpe). De finns omedelbart söder om Jokkmokks tätort. Dálvvadis är bland samerna det alternativa namnet till Jåhkåmåhkke (jåhkå älv , bäck ), Jokkmokk, som även har samiskt ursprung, men som från allra äldsta tid har varit kyrkans och statens namn på platsen. Namnet Dálvvadis, som språkligt utgår från ordet dálvve vinter , syftade på den plats där samefamiljerna var samlade under den kallaste delen av vintern (jfr. dálvvat tillbringa vintern någonstans ). Den svenska översättningen av Bomyr(berget) vid Vuolleriebme återgerdärför mycket bra den faktiska betydelsen i namnet Dálvvadisáhpe. Senare kom ordet dálvvadis genom statens åtgärder för en kontrollerad handel att betyda vintermarknadsplats . Av äldre dokument kan man se att tidig vinterbosättning och marknad i Arvidsjaur och Malå även kombinerades med namnet Dalvedis, dvs. Dálvvadis. Även så långt i norrut som vid Deatnu,Tanaälven, på gränsen mellan Norge och Finland, finns det en by med namnet Dálvadas. Dokument omtalar marknad på platsen. Att även namnet Jåhkåmåhkke har brukats för den plats där den forna skogssamebyn Jokkmokks vinterviste låg, har sin orsak i att området låg på landsträckan mellan Julevuädno, Luleälven, och sjöarna västerut, som man passerade på färd till eller från fjällen. Tolkningen bekräftas av att -måhkke i ett stort antal naturnamn har betydelsen landsträcka mellan båtleder . Förutom grundbetydelserna krok, krök, slinga åsyftar måhkke även bukt , innersta delen av en vik , där strandlinjen beskriver en markant slinga . Där tog båtresan ofta slut och efterhand fick landsträckan som följde efter viken samma beteckning. Namnelementet måhkke på platser vid ofarbara partier av flera andra älvar i norr ger stöd för denna tolkning. Det svenska dialektordet mokka i betydelsen ed , landsträcka mellan båtleder har bevarats i byar vid Skellefteälven. Detta visar att ordet också kunde överleva som en topografisk term. Det var på sådana ställen man släpade eller bar sina båtar mellan farbara vatten. Av de två ortnamnen är därför Dálvvadis troligen äldre och har en mer traditionell samisk bakgrund än Jåhkåmåhkke, som utmärker en plats som man passerar på sin färd mellan fjällen och skogslandet.
