Reindeer husbandry rights: Sweden
Poronhoito-oikeus: Ruotsi
Reindeer husbandry rights: Sweden
Renskötselrätten: Sverige
Rätten att använda mark och vatten till underhåll för sig och sina renar, tillkommer samerna. Rätten bygger på urminnes hävd. Det innebär att den har utövats under mycket lång tid och så länge och så intensivt att det har uppstått en rätt. Denna rätt gäller utan avtal och för obegränsad tid.
Renskötselrätten är därför inte bara en näringsrätt – rätten att bedriva renskötsel. Rätten är också en rätt till fast egendom, vilket fastslogs av Högsta Domstolen (HD) i domen i Skattefjällsmålet 1981. Renskötselrätten omfattas därför av egendomsskyddet i 2 kap 18 § Regeringsformen i likhet med äganderätten.
Den närmare utövningen avrenskötselrätten regleras i lag. Den första lagen är från år 1886. En ny lag kommer år 1898 och avlöstes av 1928 års lag. Den nu gällande lagen är 1971 års rennäringslag.
Renskötselområdet sträcker sig från Idre i norra Dalarna i söder till Treriksröset i norr och i öster i princip ned till Bottenhavskusten. Gränsen mot Norge är inte någon renskötselgräns. Renar från Sverige betar sommartid i Norge och renar från Norge i Sverige vintertid. Denna gränsöverskridande renskötsel regleras i 1972 års renbeteskonvention mellan Sverige och Norge. Detta bete har pågått långt innan riksgränsen bestämdes 1751 och är behandlad i gränstraktatet i den s.k Lappkodicillen (lappikodisilli). Förhandlingar om en ny renbeteskonvention från år 2005 pågår.
Renskötseln är organiserad i samebyar, som är juridisk person. Det finns två renskötselformer, fjällrenskötsel och skogsrenskötsel, organiserade i 33 fjällsamebyar och 10 skogssamebyar. I Tornedalen bedrivs efter särskilt tillstånd renskötsel året runt i 8 s.k koncessionssamebyar. Det är obligatoriskt att vara medlem i sameby för att kunna bedriva renskötsel.
Renskötseln utövas av ca 2 500 personer (renskötare med familjemedlemmar) fördelade på ca 1 000 renskötselföretag. Renantalet är ca 275 000 i vinterstam (räknat efter slakt och före kalvning). Antalet renar varierar över tiden beroende av betesförhållandena. Utfodring vintertid skapar möjlighet till stabilisering av renantalet.
Innehållet i renskötselrätten är av olika omfattning i skilda delar av renskötselområdet och närmare reglerat i rennäringslagen. Skillnaderna har sin grund i historiska förhållanden.
1751 drogs Lappmarksgränsen i samband med koloniseringen av norra Sverige. Syftet var att skydda såväl den samiska renskötseln som den svenska nybyggesverksamheten i Lappmarken (nu landskapet Lappland). Lappmarken var då indelad i lappskatteland och lappskattefjäll. För dessa betalade den samiska innehavaren skatt. Rätten respekterades av domstolarna fram till början av 1800-talet. Lappskatten övergick från år 1695 på lappbyarna. Med 1886 års renbeteslag överfördes renskötselrätten helt på lappbyn.
Med 1873 års avvittringsstadga beslutades en gräns till vilken odlingen skulle tillåtas. Mark och vatten norr och väster om gränsen skulle vara ”till lapparnas uteslutande begagnande”. Så blev inte fallet. I Västerbotten är ca 1/3 av marken och vattnet i privat ägo och exempelvis Kiruna ligger ovan odlingsgränsen.
Odlingsgränsen är gränsen för fjällsamebyarnas åretruntmarker och lappmarksgränsen motsvarande för skogssamebyarna. Markerna öster därom är vinterbetesmarker (oktober – april).
I renskötselrätten ingår förutom rätten till renbete rätten till jakt och fiske, rätt att uppföra anläggningar för renskötseln och ta virke till sådana anläggningar och bostäder samt rätt att ta ved m m.
Rätten till jakt och fiske gäller även för försäljning. Samebyarna har enligt rennäringslagen inte rätt att upplåta jakt och fiske till andra. Den befogenheten har sedan 1886 lag lagts på staten (Länsstyrelsen). Grunden för denna inskränkning i renskötselrätten är omtvistad och en särskild statlig utredning är tillsatt för att klarlägga rättsförhållandena mellan samerna/samebyarna, staten samt privata markägare.
Yttergränserna för renskötselområdet och gränsen för det område samerna traditionellt innehar enligt ILOs konvention 169 behandlas av en statlig utredning Gränsdragningskommissionen.
En statlig utredning Rennäringspolitiska kommittén har framlagt förslag till en ny statlig rennäringspolitik. Förslaget innebär ett ökat självbestämmande för såväl samebyarna som Sametinget. Innehållet i renskötselrätten preciseras och skyddet för renskötselrätten föreslås bli förstärkt. Frågan bereds inom regeringskansliet.
